Självförtoendet

Hejsan svejsan!

Så var de dags igen för att skriva på denna sida, äntligen hoppas ja ni tänker! Skämt och sido så tycker jag det är jävligt roligt och skönt att skriva i bloggen men jag vill inte skriva för mkt för att inte få er att tröttna och för att inte ja ska tröttna. Men ändå så sitter jag här och skriver mitt i veckan för att få ut mina åsikter till er mina läsare!

Självförtroende är ett jävligt jobbigt ord tycker jag, va fan är självförtroende? Är det någon som är kaxig eller är det bara någon som är i grym form i fotboll och vågar göra en massa finter? För det första så tycker inte jag att självförtroende behöver vara bra, många koplar ihop självförtroende och självkänsla, det är verkligen inte samma sak. Självförtroende har ofta en massa kaxiga dudes som tror att de är bättre än de egentligen är, hatar man inte sådana? Men jag tror att grejen är den att de inte mår bra inne och de bara reagerar genom att visa att de är bra, så säger iaf alltid min mamma:). Självkänsla däremot är enbart positivt. Då vet man vad man står och ofta är man väldigt öppen och ödmjuk, man vet liksom att man inte behöver hävda sig.

Nu till andra grejen med självförtroende, varför har man inget sådant när man träffar en tjej som man är intresserad av? Varför kan man bara inte vara sig själv och släppa loss? Är ju så jävla irreterande, man bara väntar på att träffa henne och sen när man gör de så får man inte fram ett ord eller så ska man söka onormal kontakt för att få nåt att snacka om. Fan helt weird ju! Det ända man vill är ju att en tjej ska tycka om en fär den man är och inte för något man gjort sig till. Man ska ju inte göra sig till en tjejs drömkille utan man ska vara sig själv och sedan ska de klicka med tjejen drömkille. Sedan så tar de säkert skit lång tid och man letar ihjäl sig men de bör fan ta den tiden. Men säg sen att man hittar den tjejer, varför vågar man inte bara vara sig själv då? Man kan tycka att en del yngre är fåniga när de inte vågar prata med någon som de är ihop med om de inte är onyktra men jag måste säga att ja e lika feg. När man väl försöker nykter så funkar de bara inte, helt sjukt att man ska behöva vara onykter för att vara sig själv. Låter ju som en jävla fjortis! Men nu ska ja försöka ändra på detta och göra som ja skrev i förra bloggen, leva ut livet! Tycker nog fan de var de bästa ämnet någonsin här inne, hoppas ni håller med mig.

Till helgen så vi väl hoppas att de händer något, en sak är iaf spikat och de är ju att jag ska till farmor o farfar. Ingen höjdare men de får la gå :S.
Men jag har dock ett stort problem som kvarstår i mitt liv:
BALSKITEN!
Fan va svårt det är att fixa en baldejt! Sen när man väl fixar en då blir man dissad efter ett tag, livet e fan hårt alltså. Men de ska ju i och för sig sägas att det var lite väntat att bli dissad och att hon hade en bra ursäkt. Men tjejer jag tycker faktiskt att ni ska ta tag i ert liv och bjuda en hyfsat slarvig kille som förmodligen ligger längst ner på er lista av kandidater, men se de från den ljusa sidan ni får ju fan mig!:D

nej nu orkar ja inte mer! ni får ha de så bra så får ni läsa mer nästa gång.

Mange P